Nej till värdering av åldrar!

Jag påminns gång på gång om hur olika vi människor i olika åldrar påstås vara. Hur vi ska vara olika klyftor av samhället utan någon som helst koppling till varandra förutom att vi unga ska finansiera de gamlas pensioner, ta över deras arbeten och inte ställa till för mycket problem för den viktiga vuxna delen av Sveriges befolkning. Samtidigt har vi de äldre att tacka för de förutsättningar de skapat för oss när vi nu ska ut i vuxenvärlden och ta allt det ansvar som vi alltid fått höra snart ska förväntas av oss. Jag vet inte hur mycket ansvar vi ska behöva ta innan vi räknas som vuxna individer, jag tycker inte att vuxenlivet ska startas vid en viss ålder utan utifrån hur stort ansvar en människa kan ta över sitt eget liv. Om ”vuxen” nu borde få vara ett begrepp för att förklara vad för slags människa en individ är, vilket jag också är osäker över, så borde dess innebörd justeras lite. Det borde inte vara ett så stort hopp mellan ungdomens och de vuxnas gradering i samhället.

De heliga ”äldre” människorna borde också tas ner lite på jorden, nostalgi är ingen livsstil och respekt verkar vara ett helt nytt koncept att använda vid mötet med andra människor. Ynglingarna i ett samhälle, de finniga och högljudda tjejerna och killarna på bussen, är för många små sorgliga idioter. Tänk om de kunde ”göra något med sitt liv” nu när samhället har så mycket att erbjuda, när chans till utbildning har blivit till vardagsmat. Ja, tänk om dessa ynglingar kunde tänka så och göra rätt för sig, helst redan vid födseln. Då tänkte jag komma med en liten infallspunkt, hur lär man sig i livet? Det är genom att göra misstag vi tillslut gör rätt, genom snedsteg hittar vi nya vägen och genom att uppleva får vi visdom. Erfarenhet, visdom och kunskap kommer inte i ett brev på posten när vi fyller 13.

Ungdomen är till för att göra dessa fel och komma ut som en klokare människa innan vuxenlivet och då samtidigt det egentliga livet börjar. Är det alltså meningen att vi ska förtränga alla dessa år vi levde innan vi blev upphöjda och fick slå följe med vuxenvärlden? Jag tror att om jag en dag vaknar och önskar att jag skulle ha levt mina ungdomsår annorlunda och hade velat glömma dem, så har jag också krympt som människa. Då har jag blivit en människa som tappat sina rötter, där allting började och växte upp till något förhoppningsvis väldigt fint. Hur dessa rötter ser ut när de växt under ett visst antal år är olika för alla, det finns inga mallar för hur utvecklingen hos människorna ter sig. Så sluta värdera människor utifrån deras ålder!

Det är som sagt inte antalet år en rot har växt som avgör rotens utseende, miljöfaktorn är viktigare än åldersfaktorn i utformningen av en personlighet. Det är vilka miljöer människor har kretsat runt som framkallar den personlighetens unika drag. En människa är därför inte   alltid redo för en viss mängd ansvar bara för att åldern säger så. Vem har förresten bestämt hur mycket ansvar en viss åldersgrupp borde klara av att bära. Det finns inga skrivna regler över hur människor inom en viss åldersgrupp ska vara, det är du själv som sätter dina egna gränser. Varför öppnar vi oss inte och slutar utgå från att bara för att en människa har en rullator, grått hår och en hes rökröst så är den personen på ett visst sätt?

Det finns så klart klassiska motargument som att särbehandling utifrån ålder behövs för ett säkert samhälle, för vem vet vilka hyss de unga likaväl de äldre skulle hitta på om vi inte hade regler som reglerar vad vi får lov att göra när vi fyllt ett visst antal år. Det är sant att det för vissa saker behövs det tydliga åldersgränser för att se till så att inte yngre gör dessa väldigt olämpliga ting såsom alkohol, sex och lån, som enkelt kan spåra ur om det inte sköts varsamt. Jag tror samtidigt att om vi hade anonyma test för att få reda på om personen är lämplig för att göra en viss handling, där åldern först var hemlig, så skulle resultatet förvåna oss. Vi skulle märka att en 20-årings testresultat kan skifta oerhört mycket och att det finns många som ännu inte är redo för det som de lagligt får göra. Vi skulle också se att det finns många yngre som mer än väl är redo för att ta del av de saker som de lagligt sett är ”skyddade” ifrån, för att lagsättarna tycker att generellt så är inte den åldersgruppen tillräckligt mogna. Jag har också börjat fundera på hur det är möjligt att bestämma lämplig mognadsgrad för vissa praktiska handlingar. Vem kan t.ex. säga hur mogen en människa borde vara för att ha sex med en annan individ när människors inställning till sex är så otroligt olika?

Det jag vill komma fram till är att vi använder åldern för att definiera oss alldeles för ofta. Människor är inte på ett visst sätt bara för att de har levt ett visst antal år, miljöfaktorn är viktigare än åldersfaktorn i utformningen av en personlighet och det finns inga skrivna regler över hur människor inom en viss åldersgrupp ska vara. Så låt människor utveckla sig själva utan att de ska behöva känna press på hur de borde vara, sluta också med att se mänskligheten som en så himla komplicerad djurart. Låt oss vara människor, inte barn, tonår eller tant!