På kvällarna (och på dagarna), när jag sitter/ligger och tänker så har jag under dom senaste dagarna återkommit till ett och samma ämne varje gång; bortskämdhet. 

Är vi födda bortskämda? Om vi skulle ta en nyfödd bebis av något snobbigt, rikt par, som till all förmodan skulle skämma bort sitt barn, och placera det i en familj som lever med en lägre standard och som inte skulle kunna uppfylla barnets alla framtida önskningar, hur skulle det barnet utvecklas och vad skulle hon/han bli för en slags människa? Sitter det i barnets natur och sinne att få det han/hon önskar sig eller kommer det barnet anpassa sig av sin uppväxtmiljö? Kommer denna lilla person få liknande personlighetsdrag som sina biologiska eller sina nutida föräldrar? 

Jag själv tror att bortskämdhet inte alls sitter kromosomerna men däremot så kan den lilla illvilja som leder fram till de sitta där. Men jag tror att barnet lätt kan växa upp och skämma bort sina barn sedan, eller?

Sätter en "fattig" uppväxt spår av vett och medkänla eller av hämd och besvikelse?