- I will find someone who deserves my touch after all the hurt is through

- I will learn to love again

- I will survive

Detta är bara några få av alla klyschor vi intalar oss själva efter en olycklig flört, förälskelse m.m. För att känna hopp igen och våga visa tillit till någon igen. När man blivit så nedtryckt i skiten, fått sitt hjärta krossat eller hur man än beskriver de oerhört krävande verklighet man befinner sig i, måste vi hitta ett nyckelhål att kika ut genom igen. Nyckelhålet på dörren till hoppets och nystartens land (oj, vad det blev poetiskt :p). Men det är ju så vi alla känner, att vi måste börja om på nytt och skaffa nya visioner. New goals in life! 

Men går det att starta om? Finns det något vi har rätt att kalla för "en nystart"? Jag tror att en människa som ska klara av detta verkligen måste vara stark och självständig, för man kan inte förvänta sig att ha stöd med sig hela vägen och man måste helhjärtat vilja lämna det bakom sig. Jag tror inte det är många som klarar det och absolut inte så många som antalet gånger jag hör små utrop om att en nystart är på g.

Jag tänkte därför från och med nu, för jag har självklart också legat och tryckt på dessa tankar, försöka tänka på detta viset; jag ska inte starta om och skaffa en ny tårtbit till mitt liv utan jobba med de delarna som jag har problem med. 

Det är ingen idé att lägga något ofärdigt bakom dig för du kommer ändå aldrig släppa det helt (jag funkar så i alla fall). Det kan kännas skönt för stunden, veckan, månaderna men jag lovar att det alltid kommer att hemsöka dig längre fram.