De är då konstigt hur dessa gränser vi skapat mellan människor begränsar oss så, varför vi inte bara kan få vara människor utan måste grupperas in än en gång... och hur fan lyssnar man på hjärtat vid svåra val? Jag har alltid, eller alltid, de senaste åren i alla fall, sett mig själv som en person som går mycket efter mina känslor och inte bryr mig om vad jag mår bäst av och borde göra. Det kanske inte håller i längden? Jag tror inte på ödet så jag tror inte att det som sker är menat att ske utan jag tror att det är vi själva som formar de händelser och vändningar i våra liv, jag tror att människor är starkare än de yttre påfrestningar vi har omkring oss. Så vad ses som en yttre påfrestning? De blev väldigt osammanhängande men skit samma, jag fick ur mig det jag ville. Kram!